I går var matte och jag ute i skogen och rastade lillasyster Havanna.

Vi hann knappt börja promenaden innan hon såg ut så här. Först trodde vi att hon stoppat ner nosen i något riktigt äckligt. Men det var bara en massa frön som fastnat i pälsen på henne. Himla tur!

Vart tog hon vägen nu då?

Där kommer hon.

Lugna ner dig lite, annars så sätter matte på dig kopplet.

Jaha, nu drog hon iväg igen.

Tjoho, kom igen då, storasyster.

Nu drar vi......

Matte håll ordning på henne nu, jag orkar inte längre.

Ta det lite lugnt nu, vi har inte bråttom. Du behöver inte göra allt på en och samma gång, fattar du?????

Jiiihaaa

Snälla matte sätt på henne kopplet, hon kan ju komma bort. Och då kanske vi inte hittar henne igen.

Och det vore faktiskt lite synd, för även om jag tycker att hon är jobbigt så tycker jag ju väldigt mycket om henne. Hon är ju riktigt söt och go, emellanåt.

Men det är inte så roligt alla gånger att vara storasyster. Då ska man hålla reda på sina småsyskon, man ska vara klok och förnuftig, uppföra sig ordentligt osv............

Det verkar mycket roligare att vara lillasyster. Då får man visst uppföra sig hur som helst, spela pajas och toka sig, alla skrattar och tycker att man är söt och rolig. Visst är det konstigt.

Jag tror att jag ska prata men min Pudelkusin Stina och höra hur hon har det med sina småsyskon. Hon har ju precis som jag varit lillasyster och sen fått bli storasyster helt plötsligt, det är inte lätt.