Har varit på utställning i Eskilstuna i dag. Skitjobbigt! Jag hade fullt upp med att prata och skälla ut alla andra hundar.



Här väntar matte och jag på att få hälsa på domaren.



Glad hund, får man vara till viss del, eller bara i viss del av kroppen.



Men man ska tydligen inte ha för glad svans.



Det som jag har tränat som tusan på...att ha.



Här mäter domaren mig, för att se om jag håller måttet. Jag är i dagsläget 38 cm.



Här tittar domaren på mitt Colliepräglade huvud.



Jamen...Hallå...Vad är det för fel på det då. Jag bara undrar.



Är inte det här ett vackert huvud...så säg.



Här är hela kritiken. Jag var ju ensam grabb och blev etta, man får ju vara jädrans glad att man inte blev tvåa när man var ensam. Inte ens en Hp-rosett fick jag.

Och inte gick det bättre för tjejerna heller. Det var två tjusiga små flickor. Och ändå fick ingen av dem heller Hp. Så det blev ju ingen Bir och Bim i den klassen. Lite småsnålt....eller vad säger ni?



Man blir ju både trött och törstig, drack upp allt vatten för fågelstackarna.

Och nu kära vänner vet jag varken ut eller in. Är jag en Sheltie....eller är jag en Collie?????

Det får jag fundera på till nästa gång vi hörs, och så sällan som vi jyckar bloggar nu för tiden så kan jag fundera länge på det.

Tjingeling på er.....

Det är jag som är Harry.....om ni nu skulle ha missat det.



Här är jag på spaning hos mattes pappa. Mycket lukter fanns det där. Jag pratade med en granne också, hon tyckte minsann att jag är en riktig liten goding. Jag kan inte annat än att hålla med. (Snygg-Göte! Hur sköter jag mig?)



Att jag fick åka alldeles själv till mattes pappa, det måste ju betyda att jag är speciell, eller hur? Vad sa du Greta? Är det för att jag behöver träna på att åka bil och träffa andra människor, skitsnack!!!!!!!!!!!! Jag är ju världsbäst på det, så det så.



Nu säger Greta att jag inte får vara här och skryta mer. Så det är bäst jag slutar. Voff på er, alla mina nya vänner.

Som vi har tjatat på matte. Vi vill ha en ny storasyster, vi saknar våran Joy. Lyssnar hon då? Nej det kan man inte påstå.

Får vi presentera våran lillebror HARRY! Han är en Shetland Sheepdog.



Söt!!!!Ja det är bara förnamnet. Vad är efternamnet kanske ni undrar? Jo det ska ni få höra, det är ODJUR!



Matvrak, det är han också. Skulle nog kunna äta upp hela huset om han fick möjlighet.


Och hur lätt kom han upp i soffan då? Som en plätt, typ.



Tur att vi kan låna mattes schäslong.



Trodde ni ja, här kommer jag, världens bästa lillebror.



Och vem är du då? Ska vi leka?



Nä, skulle inte tro det.



Då får jag väl leka själv då.



Kom igen nu, brudar.



Hjälp! Greta, hjälp mig.



Hörru du! Din lilla odåga, låt bli min syrra.



Men Hallå! Hörde du inte vad jag sa?



Gud vad trött jag blir!



Jag med.



Shhhh.....han sover......ni får vara lite tysta här, så han inte vaknar.

Vi återkommer en annan dag.

Vill ni se mer av Harry och oss, så titta i mattes blogg: